Bygger om!

För varje dag som går,
blir du bara ett spår,
ett spår som sakta suddas bort,
av vinden som sveper,
förbi mitt ansikte,
- du blir ett minne som sakta glöms bort.

Jag känner mig starkare, mycket starkare. Jag kan klara mig själv. Stå på egna ben, en sak jag aldrig trott jag kunnat.
Ensam är starkast och det är sant hur man än tynger ner det. Självklart klarar man inte det utan vännerna, aldrig. Lyckan är inte alltid det man tror. Jag lär mig hela tiden nya saker som jag sedan tar del i mitt liv.
   Jag kan äntligen le åt min spegelbild. Se mig som en vacker person både inuti och utanpå, trots misstagen. Jag ser nu framåt och helst inte bakåt. Men att läka alla sår kanske ej går men många kommer inom sinom tid vara torkade tårar som jag sedan kan börja tänka på igen, utan att falla. 
  
Det var lite av mina djupa tankar som surrar runt i mitt huvud. Egentligen är inte allt sanning. Min största rädsla nu är sömnen. Då man samlar alla tankar och även drömmer saker man helst vill undvika. Jag kämpar varje kväll mot min vilja. Men har jag klarat det såhär långt kan man inte ge upp, då skulle allt gå förlorat. Så enkelt är det.  Tyvärr. 
   Men nu är jag fri, jag kan göra det jag vill och om man tänker på alla positiva saker jag trodde jag aldrig skulle uppleva kan jag nu göra. Och jag ser framimot det till tusen. För om anna har sett alla killar som kollar på mig, då borde jag med upptäcka dem nu, för innan var mina ögon på något annat. 
   Singel livet kommer bli spännande igen, jag tänker inte stressa lixom. Jag har en hel framtid att se framimot, USA jag är påväg! Jag kommer om några år, lycklig.

Gud, tur att detta är min blogg, här får man ju vara såhär självisk^^ Det måste man ju så att man uppmuntrar sig själv. För pallar man inte läsa så gör man ju inte det^^ Men jaja, jag borde nog ägna mig åt mina prov nu...

Jag ler åt dina misstag
Micaela <3