Nej, för det drabbar ju inte mig...

Mår skit, det gick 30 sekunder.

   Mitt uppe i det jobbigaste arbetet, så tar jag upp det jobbiga ämnet igen. Rökning, cancer. Jag blir lika ledsen varje gång. Varför kan ingen fatta? Jag talar speciellt om min mamma och mattias. Jag konfronterade mattias i morse och sa bara rätt ut - du rökte igår. För att testa honom. Och ja, han kunde inte hejda sin dumma bortförklaring. Såren blev upprivna igen. Min mage ville ut ur mig. Jag försökte dölja min besvikenhet med tystnad, jag drog mig in i mitt skal, som alltid.
   Det blev tyst, jag försökte vara glad att han var här då vi inte setts på länge, men när jag vet vad han gjort blir det svårt. Han lovar mig varje gång men sviker mig gång på gång. Vad ska man lita på? Tog upp det på msn lite försiktigt. Vi har innan pratat både mamma och jag och mattias och jag. Båda säger att det inte är jag som röker, så det häner ju inget med mig. Nej det gör det kanske inte, men vafan gör jag om ni får cancer då? Ska ni lämna mig för att dö också? Patetiskt är ordet. Och det går inte att förklara min ledsamhet. Det går helt enkelt inte att diskutera med sådana personer som inte har mer vett i huvudet än att det är gott. Hur ska jag hjälpa? 
   Den enda jag kan lita på är Anna. Jag vet att jag har henne vid min sida, att hon alltid kommer vara min vän och kämpa med mig. Man kan ju inte precis säga att rökning är vår passion men att hata den är vår passion. Vi lyckas dock inte så bra med medlemmar, tyvärr. Världen har alltför många idioter, varför vill man då vara en? Jag orkar inte ens fatta.

Jaja, jag får gråta ut i min ensamhet, nästan alla mina närmaste gör det onda och jag kan inget göra, bara stå där och klaga. Klagan som inte heller leder någonstans förutom till gråt och stor besvikelse.

Låt mig inte dö ensam.
Micaela


Tradiga Tisdag

God kväll.

Ibland vet man inte om man ska vara seriös eller inte. Men skit samma man får väl ha sina dagar då man vill vara si eller så.
Jag ska vara kortfattad, för kl 20.00 är det äntligen hemma. Ska Plugga Nutida konst samtidigt med, kommer nog gå bra. Så jäkla mycket att hålla reda på, alla möjliga -ismer och konstnärer å massa. Jaja, jag ska satsa iaf.

Inget nytt idag, bara att jag vet att min pojkvän är bäst. Han är allt så är det bara :). Som jag sagt förut, vill jag stoppa tiden och försvinna bort i några år, bara han och jag. Det skulle jag behöva. När jag var liten såg jag nått barnprogram där en kille hade en klocka. Just en sådan man kunde stoppa tiden på. Sedan bara försvann programmet :(. Jaja. Jag kan ju alltid drömma.
   Ni måste hålla med om att det är underbart de få minuter eller timmar man får med någon man tycker om verkligen betyder något, men det tänker man inte på förrän man saknar det. Så är det alltid, allting bara flyger iväg utan att man ens hinner märka. Så därför ska jag verkligen tänka och leva när nästa stund kommer :D

  Nu försökte jag vara djup igen, typ. Men det spelar inte så stor roll, jag måste ändå bli djup för att lyckas så tyvärr ni får stå ut ! :)

Ne ladda framför tvn nu med plugg och inredning<3

 

Skyddsängel

To far away to see the truth.

Börjar med att säga underbar helg. Mina två år med Mattias känns nästan helt overkliga för att vara sanna. Det känns som mycket längre. Jag hoppas på många år till, vilket jag nu fått bra med konstanterat under denna helg :').
 
Ibland känns det bara som man inte riktigt vet var man har alla. Det är olika från dag till dag, jag tycker det är så jävla jobbigt att vara osäker hela tiden. För hur blir man inte som person då liksom? Jag får väl helt enkelt vara instängd i mitt skal till jag känner mig helt trygg, när jag väl kan känna mig det.
   Pratat med min pappa idag. Allt verkar så fridfullt där nere i Thailand. Man kan göra vad som helst utan problem. Det vill jag med kunna. Jag längtar så mycket tills jag och Mattias åker ner dit. Det kommer förändra mitt liv, det vet jag. Det är inte rättvisst att min pappa ska vara där nere när jag behöver honom så mycket. Men det har varit hans dröm och nu är den uppfylld. Synd bara att jag inte gillar det. Men jag får se det positiva, jag har iallafall en pappa som älskar mig över allt och gråter av saknaden av mig. Det känns skönt att ha hans trygghet. Han tror på mig, verkligen.
   Jag vill verkligen bara bort från Sverige känner jag. Bort från allt, jag hoppas verkligen mattias vill det med. Göra karriär i Usa, som han har sagt. Det vore underbart. Jag ska iallafall inte falla, för jag är för stark för det. Även om det inte syns på mitt yttre, då ni inte känner mig. Det är egentligen ingen som känner mitt riktiga jag, för jag vill inte dela med mig av det. Jag kan bara lita på mig själv, det har jag lärt mig nu, av så många misstag jag gjort. 

När jag kom hem i söndags kväll så hade mamma köpt paket till mig när hon var i malmö. Hon hade köpt en jätte fin Friis co väska, en super fin och mysiga tröja och även ett halsband där det hänger en skyddsängel i silver och ametist stenar. Den ger mig skydd,renar, lugnar, ger andlig styrka och befrämjar äktenskaplig lycka, även för drömmar och sömnlöshet. Hjälper även mot migrän, hormoner och hudsjukdomar, även bra för mage och tarm. 
   Jag bara älskar det! Mamma<3 


Maghelvete!

...

Vad ska man säg. Jag mår inte bra. 
   I fredas började nog allt, jag åt inte speciellt bra. Vaknar kl 6 av att jag måste spy. Får inte upp något utom den äckliga gröna grejen jag åt till tacosen. Lördagen mår jag inte mycket bättre min mage protesterar. Men jag kan fortfarande äta. På kvällen kan jag inte äta, knappt dricka vatten. Ihälfrysen var jag med. På söndagen mådde jag värre än någonsin. Kunde knappt stå upp. Min mage krampade som fan. Kunde inte äta någonting. Måndag, jag mår bättre har fortfarande ont i magen. Det hugger till hela tiden, försöker stå imot. Tisdag, värst! ligger i sängen till klockan 3. Mattias tog ledigt från jobbet för att ta hand om mig <3 Så han fixa mat och mediciner. mamma och nisse köpte även lite grejer. TACK ! <3
   Kan äntligen sitta vid datorn, magen har lugnat sig och jag kunde äta soppa och dricka cola<3

HÖR ni eller? Jag låter fan som en jävla anorektiker! har gått ner 1 kg, jag vill inte mer än att gå upp!

Mamma hade handleding idag, så hon frågade tjejerna där om de kände igen symptomen. Och de sa att de haft samma skit. De sa att de är förkylning i magen typ och att det tog några dagar och att de drack te,honung,kanel och en krossad vitlöksklyfta. VITLÖK? nej tack. Jag valde bort den. Sedan har jag käkat diverse tabletter och droppar.

Så, sjukare än så här kan det nog inte bli. Jag låter sjuk. och inte nog med det, såg ett hemskt fakta program i morse, där alla symptom lät precis som mina, det var till - tarmcancer. Men jag tvivlar ändå, för allt stämde inte :)

Så nu har ja skrivit av mig lite, ska gå en liten promenad med mattias snart :) Inga läxor gjorda :/ fyfan va hemskt det känns att ligga efter. First time :/

Ha de fint !
   Eran micaela som ska bli frisk soon as possible för det är höstshow på fredag <3

RSS 2.0